Jga har aldrig blivit så förundrad över en person förut. Jag har aldrig träffat någon som du. Jag trodde aldrig jag kunde lära mig så mycket saker av någon annan person en min egen mamma, men de gjorde jag. Och jag kan inte göra annat än att le. Någon jag däremot visste är att jag aldrig känt såhär förut, inte för någon. Inte ens för min egen familj. De är inte förens nu jag bara kan släppa på mina tyglar och verkligen bli ett med livet, och de har jag dig att tacka. Kommer aldrig kunna tacka dig tillräckligt, inte ens om jag gjorde de varje dag. Jag som tyckte du va dålig med dina känslor, jag är nog ännu värre. Jag kan knappt säga de här till dig. Varför sitter jag och skriver ner allt jag vill säga till dig, du sitter bara några meter ifrån mig. Förmodligen för att de är så mycket jag vill säga, och jag vill inte att de kommer ut på fel sett. Jag är så stolt över dig! Du en den mest fantastiska och finaste människa jag någonsin träffat. Du är ljuset i mitt liv, luften i mina lungor, blodet i mina ådror, marken mina fötter går på. Du är och finns överallt.
Hur de än slutar så kommer du alltid finnas runt omkring mig, i luften i vattnet och vinden.
Jag älskar dig idag, jag kommer älska dig i morrn, kommer älska dig nästa vecka, nästa månad om ett halv år, år, jag kommer älska dig tills den dagen då jag inte finns mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar